Marxismen
Världssyn
Marxismen är
till stor del baserad på filosofin materialismen, vilket innebär att man inte
anser att det existerar några övernaturliga krafter eller “en skapare” - idéer
som motsätter sig de tankar som de flesta religioner grundar sig på. Detta gör
marxismen till en ateistisk samhällsåskådning. Inom materialismen anser man att
allting är materiellt och att det inte finns en andlig värld. Dessa åsikter
stämmer väl överens med naturvetenskapens tankar och läror [1].
Engels skrev att materialism i enkla drag är uppfattningen om att naturen är så
som vi ser den [2]. Lenin, som är
känd för att tillämpa många av marxismens tankar i praktiken, försökte under
Sovjetunionens tid att utrota religionen och ”avkristna” folket. Lenin menade
likt Marx, att man försvagade sitt människovärde genom att använda religionen
som tillflykt. “Religion är som opium för folket” är ett känt citat från
Marx. Han menade att det är likt en drog som dämpar mentala smärtor och att
människor använder det för att fly ifrån verkligheten. Han drar även
paralleller till arbetslivet, där arbetarna enligt honom flyr till religionen
på grund av det utanförskap det kapitalistiska samhället skapar. “Gud har
inte skapat människan utan människan har skapat Gud” är ett annat citat som
visar vilken syn på religionen Marx hade [1].
Han anser även att man inte kan kalla tron på det övernaturliga som en “sann
tro” eftersom det inte går att bevisa dess existens varken vetenskapligt eller
empiriskt [2].
Marx
utvecklade en gren inom materialismen som kallas “historisk materialism”.
Filosofin är i princip raka motsatsen till idealismen som anser att världen och
vår materiella verklighet endast är en produkt utav vårt medvetande och våra
sinnen. Marx påstår att man endast kan förstå människan om man ser henne ur ett
ekonomiskt och socialt perspektiv. Dialektisk materialism är en annan gren inom
materialismen som utvecklades av Engels & Marx, vars idéer bygger på att
världen är full av motsättningar som tillsammans driver vår historiska
utveckling framåt [3]. Med detta menas även att evolution och
förändring ständigt sker i alla stadier av existens i universum. Filosofin
hävdar att vetenskapen är den enda metod som man kan använda för att bestämma
sanningen. Historisk materialism är i huvudsak dialektisk materialism tillämpad
i det historiska och sociala. Det innebär att den historiska materialismen
bygger på tanken att allting är naturligt och sker på grund av orsak &
verkan. Det som sker nu är med andra ord produkten av föregående händelser.
Detta skapar möjligheten att studera det förgångna för att bättre kunna förstå
nuet, och därmed förstå varför världen ser ut som den gör [4].
Marx syn på
naturen och dess resurser, samt ekonomiska syn, är kraftigt influerad av John
Locke, som hävdar att allting som är skapat av naturen tillhör allmänheten; med
andra ord ägs det lika mycket av alla. Han anser även att det är själva arbetet
som skapar ett större värde utöver det värde som ursprungligen finns i naturen,
samt att det var arbete som definierade en människas rätt till ägande av ett
värde. Utifrån dessa slutsatser insåg Marx att alla ekonomiska utbyten i själva
verket är utbyten av arbetskraft. Eftersom alla naturliga resurser har samma
värde för varje människa enligt Lockes tankar innebär det alltså att de från
första början inte har något utbytesvärde i sig - eftersom ingen kan byta något
som alla redan har rätt till. Med andra ord är det enligt Marx egentligen
arbetskraft som man handlar med - det arbete som krävs för att ändra ett
föremål från sitt naturliga tillstånd [4]. Dessa åsikter ligger till grund för en
av marxismens viktigaste punkter; nämligen att ett samhälle borde ha jämn
fördelning av ekonomiska resurser och politiskt inflytande. Inom marxismen
strävar man med andra ord efter jämlikhet.
Marx stödjer
även evolutionsläran som togs fram av Darwin. Faktum är att Marx själv kallade
sig för en vetenskapsman och på grund av detta ansåg han även att vetenskapen
skulle vara grunden till all politik [3].
Människans
natur
Marx ser
människan som en kreativ, social och skapande varelse som kan utveckla sin egen
mänskliga potential och värdighet för att befria sig själv från vad han anser
vara kapitalismens förtryck [5]. Det
som skiljer människan från djuren enligt Marx är människans förmåga att
producera sin tillvaro, både ur en materiell och andlig synpunkt. Med den
materiella aspekten menar han att vi omformar naturen med olika redskap som vi
själva tillverkat för att kunna producera livsmedel. Detta utgör vår materiella
produktion som han anser ligga till grund för det mänskliga livet, och det är
därför han menar att människan är skapande [3].
Anledningen
till varför Marx ser människor som sociala varelser är eftersom han påstår att
människan inte kan leva utan interaktion med andra människor - de kan inte
isoleras från samhället. Med social varelse avser han hur människor samarbetar
med varandra, och han drar liknelser till den industriella produktionen; där en
produkt ofta uppnås genom att en grupp människor samarbetar. Utan samhället
skulle inte människan kunna utveckla sin skapande förmåga och tillfredsställa
sina behov [5].
I det
kommunistiska manifestet hävdar Marx att många av våra sociala relationer inte
definieras av vår mänskliga natur, utan av våra ekonomiska förhållanden. Med
sociala relationer menade han bland annat privatägande, individuell frihet,
utbildning, kvinnors roll i samhället och religion. I Parismanuskripten från
1844 skriver han om hans perspektiv på vår mänskliga natur. Enligt hans
uppfattning är vi inte naturligt tävlingsinriktade, utan snarare sociala
varelser som inte kan överleva utan att samarbeta med varandra. Den moderna
vetenskap vi har idag bekräftar till en viss del hans tankar, eftersom mänskligheten
inte utvecklades genom enskilda individer som ständigt tävlade med varandra,
utan genom sociala grupper som var uppbyggda utav samarbete [6].
Marx hävdar
att människans innersta natur inte är en medfödd teoretisk konstruktion som
finns i varje enskild individ så som en del påstår, utan snarare helheten av de
sociala relationerna. Med andra ord anser han att mänskligt beteende och
psykologi kan variera kraftigt beroende på olika historiska och sociala
förhållanden. Däremot menar han samtidigt att det finns begränsningar i det
mänskliga beteendet, vilket har sin grund i vår naturliga psykologi och
biologi. Hade det inte funnits sådana begränsningar påstår han att det skulle
vara möjligt med klassamhällen där större delen utav befolkningen hade
accepterat ett utnyttjande och förtryckande av dem, vilket föregående
klassamhällen visar vara omöjligt. Med detta som grund skriver han om varför
kapitalismen skapar vad han kallar ett inhumant samhälle, där större
delen utav befolkningen inte kan leva ett tillfredsställande liv eller delta i
ett utvecklande arbete. Med andra ord anser han att kapitalismen hindrar våra
grundläggande mänskliga behov och vår mänskliga natur [6].
Marx syn på
moral och etik ligger nära den syn som grekerna hade i det antika Grekland.
Istället för tanken om att moral är en samling regler som finns för att hålla
den mänskliga naturen i styr, hävdar han att moralen egentligen handlar om hur människans
natur kan utvecklas - med andra ord hur människor kan utveckla sin potential.
Han skriver även om varför moralen inte utvecklats till en generell teori om människans
frigörelse på grund av att de mänskliga samhällena delats in i olika fientliga
klasser. Detta har enligt Marx gjort att moral består av en grupp regler som
olika samhällsgrupper använder för att främja sina egna intressen [6]. Han menar med andra ord att de
dominerande idéerna och uppfattningarna i ett samhälle är idéerna av den klass
som styr. Rasism, homofobi, sexism och chauvinism med mera är alltså i själva
verket idéer och uppfattningar som större delen av befolkningen fått ifrån den
härskande klassen [7]. Han fortsätter med att arbetarklassen,
under kapitalismens styre, är en “universell klass”. Med detta menar han att
genom att arbetarklassen strävar efter sina egna intressen, representerar de
även hela mänsklighetens allmänna intresse. Eftersom arbetarklassens intresse
är att störta kapitalismen och därmed frigöra sig själv menar han att de
samtidigt kommer att frigöra hela mänskligheten. Enligt Marx kan det inte
finnas någon universell moral så länge samhällen är indelade i olika klasser,
vilket är därför han anser att det är möjligt för en sådan moral att växa fram
genom att arbetarklassens kamp om frigörelse. Kampen benämns ofta som
”klasskamp”. I kampen om att göra slut på förtrycket och utnyttjandet hävdar
han att arbetarna samtidigt kommer att ifrågasätta den moral som överklassen
har. Arbetarklassens moral bygger på målet att få ett slut på utnyttjandet och
förtrycket, och kapitalisternas moral går enligt honom ut på att utnyttja
arbetarna [5].
Engels
påstår, likt Marx, att alla moraliska teorier hittills har varit resultatet av
de ekonomiska förhållandena i samhället som gällde vid den tiden, och eftersom
samhället hittills rört sig i klassmotsättningar har därmed moral endast varit
klassmoral; det har antingen berättigat den härskande klassens herravälde och
intressen, eller representerat den upprördhet som uppstått till följd av denna
dominans. Han hävdar även att en riktig mänsklig moral, samma som Marx talade
om, endast kan uppnås då samhället varken består av några klassmotsättningar
eller några minnen av dessa motsättningar – ett klasslöst samhälle. För att
sammanfatta det hela kan man säga att Marx och Engels var övertygade om att vår
mänskliga natur har blivit förvrängd av kapitalismen, och enligt dem skulle vi
kunna uppnå vår fulla potential genom att tillämpa socialism och kommunism i
samhället [6]. Enligt Marx är ett idealsamhälle ett samhälle
som ger människorna möjligheter att utveckla sin potential genom en mängd olika
tillvägagångssätt [5].
Marx ser den
kristna moralen som omoralisk & hycklande eftersom han anser den
upprätthålla den makt borgarklassen har över arbetarklassen, samt eftersom de predikar
kärlek men använder vad han menar är aggressiva och oärliga metoder för att
påverka människor. Ett argument han använder är att många präster förr var
vänner med de förmögna eller till och med välbärgade själva [8]. Medan marxismen anser att drömsamhället finns här på
jorden menar kristendomen att det fullkomliga livet kommer först efter
döden. Marx anser också att människan
blivit ond på grund av det kapitalistiska systemet, och att man kan befrias
genom klasskampen. Även här går det att dra paralleller till kristendomen som
ser anser att syndafallet ligger till grund för människans ondska, och att det
är genom tron på Jesus man kan befrias och få evigt liv – livet efter döden.
Medan marxisterna strävar efter att uppnå ett klasslöst samhälle försöker
kristna att lära känna Gud och hans avsikter, vilket de anser är meningen med
livet. I det idealsamhälle som Marx beskriver skulle det inte finnas någon
kapitalism, vilket innebär att det utanförskap som kapitalismen medför inte
heller skulle existera. Detta betyder även att religionen i ett sådant samhälle
skulle vara onödig, eftersom arbetarna då inte längre skulle behöva någon
tillflykt på grund av utanförskapet. I och med att människor skulle finna
tillfredsställelse i sina jobb skulle då även behovet av en Gud och en religion
enligt Marx att elimineras.
Analys & Slutsats
Marxismens
teorier kan tillämpas och relateras till även idag, trots att filosofin
utvecklades på 1800-talet, eftersom det i de flesta samhällen runtom i världen
fortfarande existerar stora klasskillnader och olika samhällsgrupper. Att
förklara hur en marxist bör agera ur ett moraliskt perspektiv är svårt att säga
med tanke på att hela moralbegreppet som Marx beskriver är väldigt diffust.
Enligt honom skulle det som sagt uppstå en ”universell moral” när kapitalismen
väl eliminerats, men han gjorde det samtidigt tydligt att han inte visste hur
denna moral skulle se ut. Marxismen anser att vår mänskliga natur blivit
förvrängd genom kapitalismen, samt att vi kan uppnå vår fulla potential genom
tillämpning av socialism och kommunism, som bygger på gemenskap och jämlikhet.
Att agera efter kommunistiska och socialistiska principer, samt att fortsätta
driva klasskampen framåt, skulle med andra ord vara ”rätt ”sätt att handla ur
ett marxistiskt perspektiv, eftersom kapitalismen då eventuellt skulle
försvinna. Den universella moralen skulle därmed uppstå, och den skulle vara
uppbyggd av principer och värderingar som inte
baserades på att främja en samhällsklass intressen. Med andra ord skulle det
vara en moral som gynnade alla människor i samhället. Marxisterna strävar alltså
efter ett klasslöst samhälle där människan kan uppnå sin fulla potential,
vilket de menar kan uppnås genom arbetarklassens klasskamp.
Marxismen
menar att vi alla förtjänar ett värdigt liv, och att man i ett samhälle är
beroende av varandra, vilket är därför det anses vara fel och orätt att
utnyttja en annan människas slit och arbete för sin egen vinning. Vad är det
egentligen vi jobbar och utbildar oss för? För att det är det vi vill, eller
för att det är det samhället vill? Det kan mycket möjligt vara en kombination
av båda, men för nästan alla gäller det sistnämnda. Oavsett situation är alla
mer eller mindre tvingade till att arbeta, och det är i mitt tycke beklagligt
att det är oss människor som måste anpassa oss efter samhället, istället för
tvärtom. Jag tror även att det var här Marx insåg problemet med det
kapitalistiska systemet. Ett arbete ska enligt honom ge människan utrymme att
utvecklas och öka sin potential, men så som det är idag är den största
drivkraften för att folk arbetar just pengar. Varför lever vi i en värld där
systemet är till för att främst tillfredsställa en liten del av befolkningens
behov?
Ett
marxistiskt samhälle skulle aldrig fungera med tanke på hur människor är idag.
Min personliga tro är att vi är som ett oskrivet blad när vi föds; att vi
varken är onda eller goda, egoistiska eller altruistiska. Det är samhället som
formar oss, och samhället idag gör oss till giriga, själviska och till en viss
del onda varelser. Jag skulle inte påstå att ett marxistiskt samhälle aldrig skulle fungera, utan menar mer
att det inte skulle fungera i den värld vi lever i idag. Att bryta oss loss
från våra sämre instinkter och omforma samhället skulle vara extremt svårt. Ett
marxistiskt samhälle kräver att man sätter egoismen åt sidan för att utveckla
och främja våra bättre sidor – att få fram människans fulla potential. Jag
anser personligen inte att det konsumentsamhälle vi har idag främjar människans
bättre instinkter. Vi vill hela tiden ha mer, vi blir avundsjuka över sådant
andra äger, och vi blir ledsna över sådant vi inte har. Man kan också ställa
sig frågan varför människan fortsätter konsumera, varför vi köper varor trots
att våra gamla fungerar alldeles utmärkt. Svaret är enkelt: eftersom vi är helt
enkelt aldrig blir nöjda. Vi letar ständigt efter den lycka som utlovas oss i
dagens reklamer, vi blir tillsagda att vi kommer kunna bli lyckligare om vi
köper den där prylen, men faktum är att den lycka vi strävar efter i princip är
omöjlig att nå. Vad många behöver inse är att vi inte behöver uppfylla begär
såsom makt och förmögenhet så länge våra fundamentala och naturliga behov,
exempelvis kärlek, är uppfyllda.
Källförteckning
6.
http://www.isreview.org/issues/82/crithink-marxismandmorality.shtml (24-04-2013)
7.
http://www.pslweb.org/party/marxism-101/12-what-is-dialectical-materialism.html (25-04-2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar