Svenska B: Reflektioner kring citat ur "1984" av George Orwell

 

Reflektioner & tankar kring citat ur boken ”1984” av George Orwell

”Om partiet kunde sticka handen i det förflutna och säga om den ena eller den andra händelsen att den aldrig hade inträffat – då var väl det ännu mer skrämmande än bara tortyr och död?”            s. 36

Att kontrollera människorna till den grad att de lever i en värld byggd av lögner och fantasier är i själva verket ett mycket mer brutalt agerande än vad man först kan tycka. Många skulle nog inte kategorisera det som tortyr, jag vet att jag först inte gjorde det, men Winstons tankar fick mig att fundera. Att kontrollera människorna på detta sätt; är det inte i själva verket ett undermedvetet torterande av befolkningens sinnen?

Vi lär oss som små att det är dåligt att ljuga, att det är en synd, att det är fel. Likväl har vi alla tagit till lögnen som medel många gånger i våra liv när vi inte hittat någon annan utväg.  Denna slags lösning visar sig många gånger att vara kortvarig, då sanningen alltid har en tendens att komma fram i slutändan. De personer du har spridit lögnen till känner sig förrådda, vilseledda och besvikna. De förlorar all respekt och tillit för dig eftersom du inte visat detsamma mot dem. Trots att respekt är ett väldigt abstrakt uttryck som kan tolkas på en mängd olika sätt, är de flesta eniga om att det är fundamentalt för att kunna skapa en bra förbindelse till en annan människa.

En annan sak som är skrämmande är att citatet går att relatera till nästan alla samhällen som existerar idag. Stater skulle enkelt kunna undanhålla och förvränga händelser utan medborgarnas kännedom. Trots att vi lär oss i skolan att konstant vara källkritiska till allt vi läser och hör, är det meningslöst om informationen från första början är förvrängd.

Att Orwell har tagit inspiration från andra världskriget, och det dåvarande Tredje riket, blir allt mer tydligare desto man läser av boken. På samma sätt som judarna smutskastades och klandrades under andra världskriget, svartmålas Goldstein och framställs som roten till all ondska i boken. Bilden nedanför är en propaganda-affisch från andra världskrigets Tyskland, vars text lyder:

Det är han som bär skulden till allt krig!

”Det var närmast normalt att personer över trettio år var rädda för sina egna barn. Och det med skäl, för det gick knappt en vecka utan att det stod i Times om hur någon liten tjuvlyssnare – ”barnhjälte” var den vanliga benämningen – hade hört någonting komprometterande och angett sina föräldrar för tankepolisen.”

Jag reagerade rätt starkt på detta citat.  Trots att det är påhitt kan det innebära sanning i vår verklighet. För mig är det otänkbart att kunna skada mina föräldrar på samma sätt, men det finns vissa som förråder sina i samma grad som ”barnhjältarna” gör i boken. Man läser i tidningarna om unga personer som misshandlar sina föräldrar, eller om någon i USA som stämmer sina föräldrar för en obetydlig sak, och det är knappt att man höjer ögonbrynen längre.

Speciellt i de västländska länderna märks det att barnen allt mer får ett svagare band till sina föräldrar efter varje generation som går. Ju äldre vi blir, desto mer självständiga blir vi, och dagens teknologi har påskyndat den processen rejält. En ung person som har frågor om kroppen slipper fråga sina föräldrar, utan kan istället enkelt få svar på sina frågor genom en snabb sökning på Google. Vi behöver alltså inte fråga våra föräldrar om hjälp. Varför ska vi göra det när internet har nästan alla svar? Det märks att familjen börjar få en allt mindre betydelse för vår befolkning.

Förr hyste man oerhört mycket respekt för de äldre och sina föräldrar. Att höja rösten mot sina föräldrar ansågs vara respektlöst och det var någonting man undvek. Kanske var det så att Orwell själv märkte av dessa förändringar som skedde med de nya generationerna. Med tanke på att boken är en dystopi och ska beskriva värsta möjliga scenario kan det vara Orwells sätt att uttrycka sitt missnöje över den allt mindre betydande rollen föräldrarna började få.